För ett par veckor sedan satt jag och tittade på min valp, full av beundan. Enklaste sak skulle många säga: Han kommer när du ropar för att du har lärt honom det genom att locka med godis. 

Inte enklaste sak, skulle jag säga. För sanningen är att han fortsätter komma även då jag för länge sedan lagt av att stoppa godsaker i munnen på honom bara för att han gör någonting jag ber honom om. För honom gör det numera detsamma: Kallar jag så kommer han, köttbitar och benformade hundbitar är sedan länge bara ett plus. Han galopperar så villigt fram ändå. 

Och jag är ju, som så många vet, en förespråkare av den friaviljan. 

Den egna viljan, kanske man egentligen skulle kalla det: Jag har svårt att se varför folk skulle vilja stå i led och hade förmodligen aldrig fått stanna en dag i militären. Odiciplinerad skulle många kalla mig, och varför inte? Jag har aldrig varit någon stjärna på att underkasta mig regler och följa intruktioner - jag antar att jag helt enkelt bryr mig för lite för att det där skall spela någon större roll.

Eller också tycker jag kanske bara att det är oviktigt: Kanske finns det vissa normer för hur livet skall se ut men jag är inte direkt intresserad, precis som jag är dålig på diciplin. Jag slog tidigare fast vid att somliga kan stå jätte rakt i ett led, andra är duktiga på struktur i vardagen.

En del kanske är bättre på att bara tänka. En del kanske är jag. 

Allt detdär för mig nämligen tillbaka till det första, beundran.

Nu när vi slått fast att jag är jävligt dålig på det normala och gärna förespråkar folks inbyggda glöd att ifrågasätta vårt samhälle så förstår ni säkert också: För mig är det helt omöjligt att komma underfund med varför hunden inte springer iväg när vi är ute. För hans inre borde säga åt honom att fortsätta springa, och några eventuella godisbitar borde inte få övertyga honom om något annat.

Då slår mig tanken: Har jag svårt att förstå agerandet för att jag har svårt för att förstå psykologin bakom det hela? Om jag inte alltid funderade på varför somliga tvingas följa vad andra har målat upp - om jag inte vore så extremt angelägen om att alltid ifrågasätta allt, då kanske jag enklare hade fötstått enkla småsaker som att göra saker på befallning? 

Vad jag egentligen ville komma fram till var: Kanske blir det aldrig fel förens vi ifrågasätter det?