.. I fell in love with a guy that had "something" for his former girlfriends.

Strax därpå träffade jag en grabbig vän till mig som påstod likadant: När han fick frågan "vem faller du för" så var hans svar "jag tror jag faller för ex". Underligt, eller hur? Att man faller för någonting man en gång i tiden velat bli av med, eller som (ännu värre..) velat bli av med än själv. Det om någonting kanske visar på hur svag människan i grund och botten är: Det krävs trots allt inte ett geni för att räkna ut att "ex kärlek" händer för att våra ex påminner oss om någonting vi än gång var eller hade, inte så ofta om vilka underbara personer de är. 

Jag har ett ex, vi kallar honom E. 

E är den där killen som man aldrig riktigt kommer över, förmodligen för att han är det absolut mest underbara i världen. Ingen är lika snäll som honom, ingen kan "ge" på samma sätt och ingen har den där vrickade humorn som han har. Varje gång jag stöter på E så blir jag liiiite kär i honom igen, på det där sättet man så ofta blir kär. Alltså på samma sätt som mina vänner faller för sina gamla flickvänner och mina väninnor sitter och trånar över oavslutade kapitlen.

Ett par veckor av fjärilar: Sen är jag tillbaka igen.
Den första förtjusningen börjar lägga sig för att ersättas av det gamla: Nackdelen med att vara nykär pånytt är att "gammal kärleken" hinner ikapp än väldigt fort. Den andras söta små egenheter påminner än även om de jobbiga delarna - man minns hur den aldrig drog för draperiet när den duschade och man kommer genast ihåg hur svartsjuk människan egentligen var. Plötsligt börjar funderingen om "var det här verkligen en sån bra idé...." dra igång och då vet man att det har gått för långt. Då måste man gå igenom den där jobbiga processen igen: Bråka, hålla sig undan - göra slut.

Och så är man tillbaka där man först var. Man är singel och uttråkad. 

Så, med all den här faktan: Varför går vi egentligen tillbaka till våra ex? Så extremt misserabla kan vi ju inte vara att suget efter det gamla alltid får överhand, vilken person man än var förr? 

Nej. 

Vi går tillbaka till våra ex för att ex är enkla. Att träffa nya människor är svårt; att spela spelen och presenteras för nya människor kräver en hel del av oss. Föredettingar däremot: De kan oss på samma sätt som vi kan dem. I deras krets har man redan sin givna plats och fungerar på sitt egna vis. Där finns inget behov att förklara trassliga familjerelationer eller måla upp några fasader. Du behöver inte vänta i tre dagar innan du ringer, behöver inte lyssna på någon annans skit musik. Vi kan vara oss själva och nykära helt enkelt, det är väl inget fel med det? 

Eller kanske är det fel. När allt kommer omkring är ex dåliga för varandra. De är anledningen till att man gjorde slut,och det är också anledningen till att man inte bör träffas igen. "Hooking up with your ex is like taking a shower and then take on the same dirtyunderwear again". 

Och det känns ju aldrig som en direkt bra idé. Förutsatt att ni faktiskt var tillsammans på riktigt och hade en ordentlig historia så att säga.
Handlade det bara om fjärilar och glöd, well.. Då kan det vara en väldigt bra idé . :) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jack Sparrow.  Jag tror att jag är lite som honom; flyger fritt men är livrädd för att åldras. Inte nödvändigt rädd för själva tanken på döden i sig, darrar mer inför idéen om att tiden kommer ta slut och redan nu tickar den flitigt iväg.   För...

"Ingenting bra händer någonsin mellan klockan 02-14..."

För ett par veckor sedan satt jag och tittade på min valp, full av beundan. Enklaste sak skulle många säga: Han kommer när du ropar för att du har lärt honom det genom att locka med godis.  Inte enklaste sak, skulle jag säga. För sanningen är att h...

What difference it make?What it take to get it through your thick skullsAs if this aint some bullshit.People don’t usually come back this wayFrom a place that was dark as I was inJust to get to this placeNow let these words be like a switch bla...